Idén om ett konst- och hantverkslotteri i Stockholms Hantverksförenings regi framfördes för första gången 1866. Lotterier var då ett vanligt sätt för organisationer och välgörenhetsinrättningar att samla in pengar som grund för sin verksamhet. Lotteriet hade två syften: att gynna hantverksutövarna i huvudstaden och att stimulera allmänhetens intresse för gedigna hantverksprodukter. Genom lotteriet skulle föreningen samla in medel till en fastighet som skulle inrymma utställningslokal, tekniskt museum med föreläsningssal, resestipendier åt obemedlade ynglingar samt premier för lärjungar i såväl tekniska som hantverks- och borgarskolor i Stockholm samt uppfinningar som främjade branschen. Den 24 april 1868 fick Hantverksföreningen sitt lotteritillstånd av Kungl. Maj:t – ett lotteri som lade grunden för Hantverksföreningens tillgångar.
Lotteriet blev från början en succé. När det var som populärast kunde folk köa runt hela kvarteret för att få köpa lotter. Redan 1869 kunde Hantverksföreningen skaffa sin fastighet. Två sammanhängande tomter inköpts vid Brunkebergstorg. Där uppförde sedan Fredrik Blom ett vackert stenhus i tre våningar. Lokaler för lotteriets utställning fanns på nedre våningen.
Lotteriet blev från början en succé. När det var som populärast kunde folk köa runt hela kvarteret för att få köpa lotter. Redan 1869 kunde Hantverksföreningen skaffa sin fastighet. Två sammanhängande tomter inköpts vid Brunkebergstorg. Där uppförde sedan Fredrik Blom ett vackert stenhus i tre våningar. Lokaler för lotteriets utställning fanns på nedre våningen.
Lotteriet drevs länge enligt de ursprungliga principerna med sex dragningar per år med successivt stegrade vinstmöjligheter. Dragningen skedde första tisdagen i månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december. Det var bara under lotteriets sista år som en del förändringar infördes.
Väcka intresse för god design och gott hantverk
Vinsterna i lotteriet var särskilt utvalda hantverks- och konsthantverksprodukter, bland annat möbler och annan heminredning, glas och porslin, guld- och silvervaror, pälsverk och läder. Avsikten med lotteriet blev med tiden inte att finansiera Hantverksföreningen, utan att intressera allmänheten för god design och gott hantverk i heminredningen. Ett exempel på detta var att lotteriet vid flera tillfällen ordnade tävlingar, där kända arkitekter bjöds in för att rita vissa bestämda möbler för lotteriets räkning. Genom åren har hundratals formgivare försett lotteriet med priser.
Lotteriet omsatte stora belopp, men det mesta gick tillbaka till köparna i form av vinster. Mellan 1947 och 1970 låg överskottet på cirka 5,5 procent av omsättningen. Överskottet från lotteriet användes dels till social verksamhet, dels till att köpa in stilmässigt tidstypiska hantverksprodukter av hög kvalitet. Syftet var att dessa produkter skulle bli tillgängliga för och visas för kommande generationer, på till exempel Nationalmuseum.
Under 1980-talet började det emellertid gå sämre för lotteriet. Det hade fått allt större konkurrens från andra typer av lotterier, där lottköparna kunde vinna pengar. I stället för att generera ett överskott gick lotteriet med förlust, och underskottet fick Hantverksföreningen täcka med egna medel. Föreningen vidtog flera åtgärder för att marknadsföra lotteriet, bland annat genom att ta fram reklammaterial och annonsera i dagspressen.
Åtgärderna var tyvärr inte tillräckliga, utan 1982 lades lotteriet ned. Dock inte utan högljudda protester från hantverkare och konsthantverkare som varit eller hade hoppats bli leverantörer av produkter till lotteriet.
I Stockholm Hantverksförenings arkiv finns tusentals ritningar som föreställer möblerna som lottades ut via Hantverkslotteriet under åren 1932–1966. Dessa möbler tillverkades på beställning för Hantverkslotteriets räkning. Ritningssamlingen ger en fantastisk överblick över svensk möbeldesignhistoria från 1930-talet till 1960-talet.
Stockholms Hantverksförening bildades år 1847, ett år efter att skråväsendet avskaffats i Sverige. Den här typen av föreningar bildades i hela landet för att underlätta avvecklingen av skrånas monopol. Hantverksföreningarnas främsta uppgift var till en början att bilda nätverk och hantera de nödhjälps- och begravningskassor som skråna hade byggt upp.Idén om ett konst- och hantverkslotteri i Stockholms Hantverksförenings regi framfördes för första gången 1866. Lotterier var då ett vanligt sätt för organisationer och välgörenhetsinrättningar att samla in pengar som grund för sin verksamhet. Lotteriet hade två syften: att gynna hantverksutövarna i huvudstaden och att stimulera allmänhetens intresse för gedigna hantverksprodukter. Genom lotteriet skulle föreningen samla in medel till en fastighet som skulle inrymma utställningslokal, tekniskt museum med föreläsningssal, resestipendier åt obemedlade ynglingar samt premier för lärjungar i såväl tekniska som hantverks- och borgarskolor i Stockholm samt uppfinningar som främjade branschen. Den 24 april 1868 fick Hantverksföreningen sitt lotteritillstånd av Kungl. Maj:t – ett lotteri som lade grunden för Hantverksföreningens tillgångarLotteriet blev från början en succé. När det var som populärast kunde folk köa runt hela kvarteret för att få köpa lotter. Redan 1869 kunde Hantverksföreningen skaffa sin fastighet. Två sammanhängande tomter inköpts vid Brunkebergstorg. Där uppförde sedan Fredrik Blom ett vackert stenhus i tre våningar. Lokaler för lotteriets utställning fanns på nedre våningen.
Lotteriet drevs länge enligt de ursprungliga principerna med sex dragningar per år med successivt stegrade vinstmöjligheter. Dragningen skedde första tisdagen i månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december. Det var bara under lotteriets sista år som en del förändringar infördes.
Väcka intresse för god design och gott hantverk
Vinsterna i lotteriet var särskilt utvalda hantverks- och konsthantverksprodukter, bland annat möbler och annan heminredning, glas och porslin, guld- och silvervaror, pälsverk och läder. Avsikten med lotteriet blev med tiden inte att finansiera Hantverksföreningen, utan att intressera allmänheten för god design och gott hantverk i heminredningen. Ett exempel på detta var att lotteriet vid flera tillfällen ordnade tävlingar, där kända arkitekter bjöds in för att rita vissa bestämda möbler för lotteriets räkning. Genom åren har hundratals formgivare försett lotteriet med priser.
Lotteriet omsatte stora belopp, men det mesta gick tillbaka till köparna i form av vinster. Mellan 1947 och 1970 låg överskottet på cirka 5,5 procent av omsättningen. Överskottet från lotteriet användes dels till social verksamhet, dels till att köpa in stilmässigt tidstypiska hantverksprodukter av hög kvalitet. Syftet var att dessa produkter skulle bli tillgängliga för och visas för kommande generationer, på till exempel Nationalmuseum.
Under 1980-talet började det emellertid gå sämre för lotteriet. Det hade fått allt större konkurrens från andra typer av lotterier, där lottköparna kunde vinna pengar. I stället för att generera ett överskott gick lotteriet med förlust, och underskottet fick Hantverksföreningen täcka med egna medel. Föreningen vidtog flera åtgärder för att marknadsföra lotteriet, bland annat genom att ta fram reklammaterial och annonsera i dagspressen.
Åtgärderna var tyvärr inte tillräckliga, utan 1982 lades lotteriet ned. Dock inte utan högljudda protester från hantverkare och konsthantverkare som varit eller hade hoppats bli leverantörer av produkter till lotteriet.I Stockholm Hantverksförenings arkiv finns tusentals ritningar som föreställer möblerna som lottades ut via Hantverkslotteriet under åren 1932–1966. Dessa möbler tillverkades på beställning för Hantverkslotteriets räkning. Ritningssamlingen ger en fantastisk överblick över svensk möbeldesignhistoria från 1930-talet till 1960-talet.
Stockholms Hantverksförening bildades år 1847, ett år efter att skråväsendet avskaffats i Sverige. Den här typen av föreningar bildades i hela landet för att underlätta avvecklingen av skrånas monopol. Hantverksföreningarnas främsta uppgift var till en början att bilda nätverk och hantera de nödhjälps- och begravningskassor som skråna hade byggt upp.
Tillbaka till startsidan